And expectations is such a drag

Jag hade skittrevligt igår, iaf det jag minns. Tjockt med folk dock. Det var kul att träffa Lina och Ida, det händer ju inte alldeles för ofta!

Men jag tror dock att de allra bästa utekvällar är de som är oplanerade, där vi bara bestämmer att ”dra in te stan” i brist på annan sysselsättning. Då hinner jag inte tänka för mycket på det och jag hinner definitivt inte skapa mig förväntningar. Jag hatar förväntningar, både på mig och i allmänhet!

Kan dock inte påstå att jag minns förträffligt mycket (inte till följd av för stor alkoholförtäring utan snarare att det inte direkt hände något att lägga på minnet). Men det var väldans trevligt att träffa Martin ute på dansgolvet. Det var bra längesen, han var helt galet berusad och jag förstod/ hörde aldrig riktigt vad han sa..
Det är lite tråkigt det där, att aldrig höra vad folk säger när man är ute på krogen. Jag blir ju inte direkt mer social av det.
Samma sak gällde Anders, (kan han vara det vackraste som gått i ett par skor eller vad liksom..!) men jag hälsade iaf och jag tror vi försökte diskutera den lilla händelsen som inträffade i fredags. Men som sagt hör man inte så..

Jag har nog först nu kommit fram till hur stor roll musik spelar för mig. På förfesten spelades det nämligen Takida mest hela tiden, jag kände direkt hur modet sjönk, det är ju definitivt ingen stämningshöjande musik. Nepp, pop-ig, dansant musik ska det vara på förfester. Annars var det bra trevligt, mycket prat om kvinnobröst om jag inte minns helt fel.

När jag väl skulle gå ut, efter att ha hämtat min jacka, står två killar bredvid mig och den ene säger ”Kolla, där är ju hon, den där söta..” Jag får väl leva på det just nu..

Dagens låt:
Ida Maria – Going to hell