Jag har de senaste åren vid olika tillfällen blivit kallad för tant p.g.a. mitt sätt att vara och/ eller uttrycka mig.
Nu är jag här igen, denna gång på grund av min ona rygg (japp, jag vet det börjar bli tjatigt). Jag började nästan gråta på jobbet igår av smärtan. Och kunde knappt gå på kvällen. Tur att jag har en syster som är massör då.
Syster säger: Sandra, det här är ju inte bra, du är ju som en 80-årig gammal tant.
Igår var vi förövrigt kulturella och var på musikal, Little shop of horror. Den var väl helt ok, inte mycket mer.
Nu ska jag bara våga mig ur sängen, har inte kommit längre av rädslan för att det ska göra för ont. Dum som jag är har jag sagt att jag kan jobba ikväll, men är man som jag och har svårt att säga nej till saker så.. Arbetsmoralen är iaf på topp!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar