Så var det det där med drömmar

Inatt drömde jag en så kallad "sann-dröm". Och den har inte velat lämna mitt huvud på hela dagen. Det värsta med "sann-drömmar" är att jag vaknar och är helt säker på att det som hänt i drömmen också hänt i verkligheten. Men jag inser ganska snart att så aldrig är fallet.
Den handlade om att det var fest i min mormors hus och att Han var där. Jag gick omkring och letade efter honom hela tiden för jag ville så gärna träffa honom. Tillslut hittar jag honom liggandes vilande på en soffa och jag blir så jätteglad av att se honom. Han var lika vacker som alltid (dock med ganska mycket skäggstubb..??)
Men jag går iaf fram till soffan och sätter mig och kysser honom. Sen.. inget mer för jag vaknar såklart av att telefonen ringer.


Men jag skulle så gärna vilja kyssa honom igen..
men det får jag inte.