Att knyta skorna

Det här har inget att göra med vikten av att faktiskt knyta skorna. Även om det är viktigt, det har jag själv fått erfara genom både problem i knän och hälsenor under min ungdoms bekymmersfria (ehm..?!) dagar.
Utan istället då om en, enligt mig, väldigt rolig incident. Jag hade besökt mormor och när jag ska därifrån sitter jag i trappan och pratar med Jan samtidigt som jag knyter skorna, mormor står bredvid. Jag tänker inte så mycket på det, men mormor utbrister, när jag väl fått på mig skorna: "Du lärde dig att knyta skorna när du var liten och knyter fortfarande likadant!". Varpå mormor försöker lära sitt 21-åriga barnbarn hur man "på ett riktigt sätt" knyter skorna. Det lyckas inte riktigt.
Jag är väl medveten om att mitt sätt att knyta skorna är väl komplicerat och alla som ser mig undrar vad jag egentligen håller på med.

Men jag har länge sagt: " Jag tänker på samma sätt som jag knyter skorna, inte som alla andra!"



Men det funkar finfint för mig!