Förra gången jag fick höra det var av 4-5 överförfriskade 20-25 åringar. Det lät något i stil med: ”vad gör du här, ska inte du vara på melodifestivalen” ( ja, det var samma kväll som melodifestivalsfinalen gick av stapeln..) och ”men det är ju du som vann melodifestivalen ju!” (någon hade visst dålig koll..)
Jag fann ingen som helst glädje i det och kunde inte ens skämta tillbaka. Jag blev snarare arg och må ha sagt till Eli att nästa person som kallar mig för Sanna Nielsen lappar jag till! (skulle ju aldrig ske och det gjorde det ju inte heller..!)
Men nu har det alltså hänt igen! I fredags jobbade jag på Allégården och skulle hjälpa en äldre herre ut till caféet då en annan äldre herre kommer fram till mig och säger just: "jag trodde det var sanna nielsen!" Och drar sedan upp skjortärmen och lite skämtsamt frågar efter autograf. "He he.." säger jag och varpå damerna som sitter närmast genast börjar prata om att, jamen visst är hon lik och ber mig, skämtsamt, sjunga låten.. "He he.." sa jag och gick därifrån.
Ja.. vad ska jag göra..!
Slående likhet?! NEJ
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar